Förmaksflimmer – orsaker, symtom och behandling

Förmaksflimmer eller hjärtflimmer, är en vanligt förekommande hjärtrytmrubbning (arytmi) som innebär att hjärtat slår oregelbundet och ofta snabbt. Förmaksflimmer uppstår när det blir en elektrisk störning i hjärtats förmak. Hjärtat har två förmakar och deras uppgift är att ta emot blod som förs vidare till de två hjärtkamrarna för att sedan pumpas ut i lungorna och kroppen. 

Normalt sett slår hjärtat i en jämn rytm (så kallad sinusrytm) där elektriska signaler från sinusknutan koordinerar sammandragningarna i hjärtats förmak och kamrar. Vid förmaksflimmer störs denna rytm och de elektriska signalerna i hjärtat blir oregelbundna. Det kan då kännas som att hjärtat fladdrar eller flimrar.  Förmaken kan vid flimmer slå mellan 200-300 slag/minut jämfört med det normala 50–100 slag/minut. Förmaksflimmer kan antingen vara kroniskt eller uppträda i episoder, så kallat paroxysmalt förmaksflimmer. 

När förmaken inte slår som den ska, påverkas hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Dessutom kan blodet i förmaken koagulera och bilda blodproppar. Om blodproppen lossnar och når hjärnan kan den orsaka stroke.  

Vanliga symtom

Symtom på förmaksflimmer kan variera från person till person. En del får upprepad hjärtklappning, medan andra inte känner av några symtom alls. Har man otur kan symtomen vara så allvarliga att de påverkar ens förmåga att utföra dagliga aktiviteter.

Typiska symtom är:

• Oregelbundna hjärtslag
• Hjärtklappning
• Andnöd
• Trötthet
• Yrsel
• Svettningar
• Hög eller oregelbunden puls 
• Svaghetskänsla

Det är viktigt att uppsöka läkare om du upplever symtom på förmaksflimmer.

Behandling av förmaksflimmer

Vilken behandling som ska sättas in vid förmaksflimmer varierar från patient till patient. Man kan få behandling med läkemedel som syftar till att återställa eller bibehålla en normal hjärtrytm, så kallad rytmreglerande medicin. Man kan även få behandling med mediciner som enbart sänker pulsen, men inte påverkar själva rytmen. Till denna grupp hör  betablockerare och vissa kalciumflödeshämmare. Ibland får man blodförtunnande läkemedel för att minska risken för blodproppar och därmed stroke.

En annan vanlig behandling av förmaksflimmer är att genomgå en så kallad elkonvertering. Då sövs man och hjärtat får därefter en kortvarig elektrisk stöt som nollställer hjärtats elektriska aktivitet så att hjärtat slår om till normal rytm igen.

Vid återkommande symtom som inte blir bättre av annan behandling kan så kallad kateterablation bli aktuellt. Behandlingen som också kallas lungvensisolering går ut på att isolera områden i förmaken där flimret ofta startar.

Vid en kateterablation förs katetrar (tunna rör) in via ljumsken genom ett blodkärl och in i hjärtat.  I änden av dessa katetrar finns elektroder som kan användas antingen för att skicka radiofrekvensenergi eller för att kyla den del av hjärtat som orsakar förändringarna i hjärtrytmen. En katetarablation genomförs under lokalbedövning, men du kan även bli sövd under ingreppet.

Bakomliggande orsaker

Ofta vet man inte vad det är som orsakat förmaksflimmer hos en drabbad, men flera riskfaktorer kan ligga bakom. Exempel på riskfaktor är stigande ålder, hjärtsjukdom, högt blodtryck, stor alkoholkonsumtion, rökning, sömnapné och övervikt/fetma. Tillståndet kan även vara ärftligt.

Paroxysmalt förmaksflimmer

Paroxysmalt förmaksflimmer är en typ av förmaksflimmer som karakteriseras av perioder av oregelbundna hjärtslag. Dessa periodiska förmaksflimmeranfall kan vara oväntade eller plötsliga. Attackerna kan komma och gå lite när som helst och variera i längd från några minuter till flera timmar eller till och med dagar. Efter en attack återgår hjärtat oftast till sin sinusrytm och man är utan symtom tills nästa attack inträffar.  I vissa fall finns det specifika faktorer som kan utlösa en episod av förmaksflimmer. Det kan till exempel vara sådant som stress, kraftig fysisk ansträngning, överkonsumtion av alkohol eller vissa mediciner.

Hur ställs diagnosen?

Upplever man symtom på förmaksflimmer och vänder sig till sin vårdcentral brukar en läkare först och främst gå igenom symtom och sjukdomshistoria. Tillståndet diagnostiseras primärt med elektrokardiografi (EKG). Det är standardmetoden för att diagnostisera förmaksflimmer och många andra hjärttillstånd. Ett EKG registrerar hjärtats elektriska aktivitet. 

Förmaksflimmer fångas inte alltid på ett vanligt EKG om man endast har attacker i perioder. Då kan man få göra ett så kallat Holter-EKG. Det är en undersökning som genomförs i hemmet under 24-48 timmar. Man får då elektroder klistrade på kroppen och en liten bärbar enhet som man har med sig både dag och natt. Hjärtats rytm registreras kontinuerligt under hela den perioden.

Ett annat alternativ för att analysera hjärtrytmen i hemmet över en period av några veckor är så kallat tum-EKG. Då analyseras hjärtrytmen varje morgon och kväll samt vid eventuella symtom genom att man placerar tummarna på den lilla analysenheten. På så sätt går det att fånga oregelbundna episoder som inte har registrerats när man gjorde sitt initiala EKG på en vårdenhet. 

Förmaksfladder – vad är det?
 

Ett närbesläktat tillstånd till förmaksflimmer är förmaksfladder, som ofta ger liknande symtom såsom hjärtklappning och andnöd. Vid förmaksfladder (också kallat hjärtfladder) slår förmaken snabbt och regelbundet, vanligtvis mellan 250 och 350 slag per minut. Båda tillstånden uppstår av ungefär samma bakomliggande orsaker och behandlas även på liknande sätt.

Förmaksflimmer och högt blodtryck 

En av de största riskfaktorerna för att utveckla förmaksflimmer är högt blodtryck (hypertoni). Personer med ett obehandlat högt blodtryck är alltså mer benägna att få förmaksflimmer än personer med normalt blodtryck. Förmaksflimmer orsakar dock inte högt blodtryck. Istället om man har förmaksflimmer och mäter sitt blodtryck regelbundet, kan man märka att blodtrycket blir lägre när hjärtat slår oregelbundet. 

Förmaksflimmer i kombination med diagnosen högt blodtryck medför generellt sett högre risk för att drabbas av stroke.  Det är därför viktigt att undersöka om högt blodtryck föreligger, eftersom det kan påverka vilken behandling som rekommenderas. Har man högt blodtryck och behöver äta blodtryckssänkande mediciner, kan de med fördel även användas om man drabbas av förmaksflimmer

Kan man lita på sin blodtrycksmätare vid förmaksflimmer?

Automatiska blodtrycksmätare kan ha svårt att ge exakta värden om de används på någon som har ett pågående förmaksflimmer. Ett enstaka mätresultat bör därför tolkas med viss försiktighet. 

Anledningar till att ett blodtryck kan vara lägre eller högre vid en episod är att pulsen då är hög eller oregelbunden, vilket mätaren kan ha svårt att hantera. Det betyder dock inte att man ska avstå från att mäta sitt blodtryck i hemmet om man har förmaksflimmer. Det är snarare tvärtom: gör man många mätningar så går det att räkna fram ett medelvärde, vilket blir en mer korrekt siffra än vid en enstaka mätning. Baserat på medelvärdet kan vårdpersonal göra bedömningar kring blodtrycksbehandling.