Systoliskt och diastoliskt blodtryck är två mätvärden som används för att beskriva blodtrycket i artärerna och hur hjärtat arbetar när det pumpar blod genom kroppen.
- Systoliskt blodtryck: Det högre av de två värdena. Det mäter trycket i artärerna när hjärtat drar ihop sig (kontraherar) och pumpar blod ut i kroppen. Detta är det maximala trycket som uppstår under hjärtats slag.
- Diastoliskt blodtryck: Det lägre värdet. Det mäter trycket i artärerna när hjärtat slappnar av mellan slagen och fylls med blod igen. Detta är det lägsta trycket som uppstår under hjärtcykeln.
Hur mäts blodtrycket?
Blodtrycket mäts i enheten millimeter kvicksilver (mmHg). Vid rapportering av blodtryck anges först det systoliska trycket och sedan det diastoliska trycket. Det betyder exempelvis att om blodtrycksvärdet är 120/80 mmHg så är 120 det systoliska trycket och 80 det diastoliska trycket.
Vad är gränsvärdena för högt blodtryck?
Enligt svenska och europeiska riktlinjer definieras ett förhöjt blodtryck som värden över 140/90 mmHg vid mätning på en vårdinrättning. Det är dock viktigt att blodtrycket mäts på ett korrekt sätt, i sittande position och efter 5 minuters vila. Blodtrycket är vanligtvis lite högre när man mäter på en vårdmottagning jämfört med om man mäter i hemmamiljö. Detta fenomen betecknas ibland “vitrockshypertoni” och beror ofta på nervositet eller stress i vårdmiljö. Om blodtrycket mäts i hemmet räknas ett blodtryck på 135/85 mmHg eller högre som förhöjt.
Vad räknas som ett normalt blodtryck?
Ett optimalt övertryck för en person utan diagnosen högt blodtryck (hypertoni) är under 120 mmHg mätt i vårdmiljö. Om man däremot har diagnosen högt blodtryck och mäter i hemmet så är det primära behandlingsmålet att få ner blodtrycket under 135/85 mmHg. Nästa steg är att sträva efter att få ner blodtrycket ännu lite lägre. För personer under 65 år som mäter i hemmiljö vill man helst få ner blodtrycket till 115 -125 / 65-74 mmHg. För personer över 65 år gäller blodtrycksmål på 125 -134 / 65-84 mmHg mätt i hemmet.
Har man däremot ett övertryck under 90 mmHg eller ett undertryck under 60 mmHg räknas det som att man har lågt blodtryck (också känt som hypotoni). Ett för lågt blodtryck kan i vissa fall vara en indikation på underliggande hälsoproblem.
Systoliskt och diastoliskt blodtryck
Det systoliska trycket (övertrycket) är det första av de två talen och står för det högsta trycket som utövas på blodkärlens väggar. Det uppstår när hjärtat kontraherar och pumpar ut blod i artärerna. Det diastoliska trycket (undertrycket) representerar det lägsta trycket på blodkärlens väggar, vilket uppstår när hjärtat slappnar av och fylls med blod.
Det är vanligt att både det systoliska och det diastoliska trycket är förhöjt när man har diagnosen högt blodtryck, men ibland är endast det ena av de två värdena förhöjda. När endast övertrycket är för högt kallar man tillståndet för isolerad systolisk hypertoni. Det innebär att övertrycket är stegrat, men undertrycket är normalt.
Är övertrycket eller undertrycket viktigast?
Både under- och övertrycket har betydelse för hjärt-kärlhälsan och båda dessa värden tenderar att öka med åldern. Enbart förhöjt undertryck kallas isolerad diastolisk hypertoni och har betydelse framförallt hos yngre personer då det innebär ökad risk för framtida hjärt-och kärlsjukdom. Ohälsosam livsstil med till exempel för mycket alkohol kan vara en orsak till ett högt undertryck.
Med åren kan sedan den som haft förhöjt undertryck märka att detta sjunker medan övertrycket stiger. Detta beror på att kärlen blir stelare ju äldre vi blir. Det är inte ovanligt att man har isolerad systolisk hypertoni om man är över 50 år. Ett högt systoliskt blodtryck är starkt kopplat till risken för hjärt-kärlsjukdomar såsom stroke och hjärtinfarkt. Att ha koll på sitt blodtryck är viktigt. Vid hypertoni är behandling för att nå ett bra över- och undertryck av största vikt för att bibehålla en god hjärt-kärlhälsa.
Läs mer om hur Blodtrycksdoktorn fungerar här.
