Sömn och stress
Sömn och stress påverkar båda aptiten, men på delvis olika sätt. Sömnbrist höjer
hungerhormonet ghrelin och sänker mättnadshormonet leptin. Stress höjer kortisol, som
stimulerar aptiten och styr den mot snabba kolhydrater och fett. Tillsammans förstärker
de varandra, och båda är vanliga i perioder när vikten går åt fel håll.
Sömnbrist ökar hungern, och effekten går att mäta. Den som regelbundet sover mindre än
sju timmar per natt har i genomsnitt högre BMI och större risk att utveckla obesitas. I
experiment där sömnen kortas stiger hungerhormonet ghrelin, medan mättnadshormonet
leptin och insulinkänsligheten sjunker (Cooper och medarbetare, BMJ Open Sport &
Exercise Medicine 2018).
Det syns också i vad du äter. Störd sömn ökar energiintaget, framför allt genom extra
småätande av mat med mycket fett och kolhydrater (Papatriantafyllou och medarbetare,
Nutrients 2022).
Sömnbrist gör det dessutom svårare att stå emot. Efter en natt utan sömn dämpas
aktiviteten i de områden i pannloben som väger för- och nackdelar mot varandra, medan
amygdala reagerar starkare. Önskan om högkalorimat ökar (Greer och medarbetare, Nature
Communications 2013).
Stress har en egen väg in. Kronisk stress höjer kortisolnivåerna, vilket stimulerar
aptiten och styr den mot snabba kolhydrater och fett. Stress påverkar dessutom sömnen
negativt, vilket skapar en förstärkande spiral: sämre sömn ger mer stress, som ger
sämre sömn.
Ingen av faktorerna orsakar obesitas ensam. Men de förklarar varför en period av dålig
sömn eller hög belastning ofta sammanfaller med ökad hunger och viktuppgång.